Det första beslutet i Danmark med hänvisning till lagen om skydd för visselblåsare, som trädde i kraft i december 2021, ger inte mycket hopp.
En anställd i en kommun i Danmark publicerade under 2017 via pressen uppgifter om systematisk diskriminering av utsatta personer. Journalisten Ulrik Dahlin från tidningen "Information" publicerade fallet 2017 med följande väsentliga fakta:
Vivien J. var anställd som arbetsterapeut vid Frederiksberg kommun i Danmark. I november började hon2015 arbeta som en del av rehabiliteringsteamet. Hennes uppgift var att ingå i ett team som fattade beslut om förtidspensionering för personer med allvarliga sjukdomar. Enligt hennes uppgifter till Dahlin var den behöriga myndighetens mål att systematiskt avslå ansökningar om förtidspension och sociala förmåner för att spara kostnader på ca 8.000 DKK per person. De berörda personerna sattes in i vidareutbildning och omskolningsåtgärder mot deras fysiska eller mentala förmåga. De erbjöds ytterligare undersökningar och certifieringskurser etc. En 64-årig svårt sjuk patient erbjöds t.ex. en tvåårig yrkesförberedande kurs i stället för att beviljas förtidspension.
Vivien tog del av besluten inte bara för de ärenden hon själv ansvarade för, utan även för de ärenden som diskuterades i teamet. Under perioden 2015-2016 fick hon således kännedom om 89 fall där myndigheten avslog ansökningarna trots att även de ansvariga läkarna ansåg att fortsatt anställning inte var möjlig. Hon ogillade detta och klagade på förfarandet till sina överordnade. Hon blev tillsagd att inte blanda sig i. Hennes överklaganden av besluten ignorerades och hon anklagades för inkompetens. Till slut, efter meningsskiljaktigheter, blev hon uppsagd efter bara sex månader i rehabiliteringsteamet i mars 2016.
På grund av repressalier från sin arbetsgivare tog Vivien informationen från 89 patientjournaler och vidarebefordrade den till pressen i förtroende.
Myndigheten förnekade alla anklagelser och väckte åtal för att ha vidarebefordrat och offentliggjort hemlig och känslig information. Domstolen dömde mot Vivien i första instans och straffade Vivien inte bara med böter utan hon fick också stå för rättegångskostnaderna.
Vivien överklagade. Högsta domstolen fastställde tingsrättens beslut den 13 januari 2022 (dom i mål 94/2021). Den behöriga domaren fann att inhämtandet och bevarandet av dessa mycket känsliga patientuppgifter utgjorde en överträdelse av artikel 155 i den danska strafflagen. På grund av att uppgifterna lämnats ut till Dahlin ansåg domstolen att det förelåg skuld enligt artikel 152e.2 i strafflagen.
I domen fann Högsta domstolen att utlämnandet av de känsliga uppgifterna om 89 medborgare inte motiverade visselblåsarens intresse av att avslöja oegentligheter i kommunens ärendehantering. Det faktum att hon tog med sig de mycket känsliga patientuppgifterna hem, förvarade dem där under lång tid och vidarebefordrade dem till pressen var straffbart. Önskan att avslöja missförhållandena kunde ha uppfyllts på ett annat sätt. Den nya lagen om skydd för visselblåsare får inte heller leda till straffrihet.
Vivien motiverade utlämnandet med att hon hade gett uppgifterna till journalisten i god tro och i förtroende. Hon gjorde detta efter att utan framgång ha rapporterat internt och utsatts för repressalier. Hon hade sakliga skäl och agerade inte av personliga skäl. Personuppgifterna om de berörda personerna hade aldrig publicerats, så skadan för de berörda personerna var minimal.
Visselblåsningen var av allmänt intresse enligt artikel 152a.2 i strafflagen. Den nya lagen om skydd för visselblåsare ger också immunitet mot åtal om oegentligheter avslöjas i allmänhetens intresse.
Dahlins pressartikel ledde till en offentlig debatt och förberedande av lagstiftning under 2018.
Åklagaren anförde att medborgarna måste kunna lita på att deras känsliga uppgifter, såsom diagnoser och medicinska tillstånd, behandlas konfidentiellt hos kommunen. Intresset av att skydda dessa uppgifter vägde tyngre än intresset av yttrandefrihet. Enligt åklagaren kunde Vivien ha gjort allmänna uttalanden och gett exempel på fall som hon kände till. Hon kunde också ha anonymiserat informationen eller inhämtat medborgarnas samtycke i förväg. Visselblåsaren bröt också mot § 155 i strafflagen genom att förvara 89 medborgares konfidentiella akter hemma under en längre tid. Dessutom hade hon bara varit inblandad i hälften av ärendena som handläggare.
Den nya visselblåsarlagen kunde inte leda till ett annat resultat, enligt åklagaren. Bedömningen av lagen leder till samma resultat som bedömningen enligt 152e § andra stycket brottsbalken, heter det. Högsta domstolen uttalade:
Avsnitt 7 i den nya Whistleblower Protection Act innebär i korthet immunitet mot åtal om visselblåsaren hade rimliga skäl att tro att avslöjandet var nödvändigt för att avslöja en överträdelse.
Därför konstaterar vi att de luddiga begreppen "nödvändig" och "av allmänt intresse" behöver förklaras. I slutändan är det domstolen som beslutar om nödvändighet. Visselblåsare uppmuntras därför att rapportera känsliga fall anonymt. I Vivien-fallet hade flera anställda i kommunen tillgång till ärendena. Om kommunen hade gjort det möjligt att anmäla anonymt hade Vivien sannolikt inte förlorat sitt jobb. Om en högre instans i kommunen också hade inrättat en anonym rapporteringskanal hade Vivien gjort klokt i att rapportera fallen även där, anonymt som ett exempel. Detta skulle ha ökat trycket på myndigheterna att ompröva hanteringen av ärendena och visselblåsaren skulle ha kunnat få sin önskan om rättvisa uppfylld utan skada.
Läs här om de många funktionerna och fördelarna med Smart Integrity Platform.
DISS-CO® är ett innovativt legal tech-företag med starkt fokus på hållbarhet, risk och efterlevnad.
