Cobalt mining in Congo - priset som människor, särskilt barn, betalar för vår digitalisering och elektriska mobilitet är enormt.
Under de senaste åren har klimatvänligheten ökat inom olika områden i livet, särskilt i Europa, där regeringarna främjar inköp av elbilar med höga miljöpremier. Som ett resultat av detta ökar efterfrågan på kobolt dag för dag utan tillräcklig klarhet om de mänskliga rättigheterna och miljöfrågorna i samband med koboltgruvdrift och andra malmer som behövs för bärbara datorer, smartphones och elbilar.
Kobolt är en av de viktigaste metallerna i litiumjonbatterier, som driver allt från bärbara datorer och mobiltelefoner till den ständigt växande marknaden för elfordon. Råmaterialet ökar batteriets livslängd och energitäthet, vilket i fallet med elfordon innebär längre räckvidd eftersom det håller batteriets struktur stabil under kontinuerlig laddning och urladdning. En helt eldriven bil kräver mellan 5 och 10 kg kobolt.
Geologiskt sett finns det tillräckligt med material i jordskorpan för att ersätta kobolt, men produktionsnivån är inte alls så hög som den borde vara för att täcka efterfrågan. Ett annat alternativ är att återvinna använd kobolt från uttjänta batterier. Företag som Redwood Materials i Nevada och det kanadensiska företaget Li-Cycle har gjort sig ett namn på detta sätt. Återvinningsprocessen är dock skadlig för miljön eftersom batterierna måste värmas upp till 1000 grader Celsius för att utvinna kobolten.
Under 2015 och 2016 orsakade chockerande nyheter från Amnesty International och andra organisationer om barnarbete i koboltgruvsektorn, småskaliga koboltgruvor i Kongo, en global uppståndelse. Teknik- och fordonsföretag som är beroende av metallen uppmanades av nyheterna att söka efter "ren" kobolt för att undvika kränkningar av mänskliga rättigheter och miljöskador. Men vad har hänt sedan dess? Vad har jättar som Microsoft, Apple, Samsung, VW, Google och Tesla gjort åt den allvarliga och oacceptabla situationen för de flesta små barn i Centralafrika?
I Kongo finns de flesta av världens koboltreserver. Koboltgruvdriften är avgörande för inkomsterna för människor i Kongo. Enligt rapporter grävdes djupa tunnlar på upp till 50 meter för hand. Tunnlarna är ofta så smala att endast barn skulle få plats. De yngsta är bara 4 år gamla. Enligt undersökningar på plats rapporterades tvångsarbete under våld och betalning på 50 cent per dag. Bland annat barn som redan har förlorat sina föräldrar i gruvorna och som tillbringar upp till 12 timmar om dagen med att gräva efter kobolt i de mörka smala tunnlarna utan säkerhet och vanligtvis utan skor, lampor eller ordentliga verktyg. Tunnlarna kollapsar ofta och begraver eller lemlästar barnen. Myndigheterna vidtar dock inte tillräckliga åtgärder för att undvika sådana konsekvenser för de människor som är beroende av de låga inkomsterna från koboltgruvorna.
Gruvarbetarna rapporterade också om bedrägerier från de mestadels kinesiska köparna genom manipulerade vågar, eftersom betalningen baseras på den mängd som utvinns. Enligt den kongolesiska gruvkammaren kontrollerar kinesiska investerare cirka 70 % av den kongolesiska koboltgruvsektorn efter att ha snott lukrativa projekt från västerländska företag under de senaste åren. Kina kontrollerar också över 80 % av förädlingsindustrin för kobolt.
En del av problemet är att det är nästan omöjligt för konsumenten att vara säker på att den malm som levereras har brutits under rättvisa arbetsförhållanden. Företagen redovisar ännu inte sina leverantörskedjor eller publicerar endast de direkta leverantörerna. Men när malm levereras via mellanhänder och bearbetas av andra leverantörer i leveranskedjan är råvarukällan inte synlig för slutkunden.
På lokal nivå saknas lagstadgade bestämmelser, kontroller och sanktioner. Korruption och flödet av intäkter från gruvorna till kriminella organisationer är viktiga faktorer som måste bekämpas. Koboltgruvsektorn påverkas av många parter. Säkerhetsföreskrifter och stränga konsekvenser för överträdelser av dessa föreskrifter måste införas. De OECD-certifierade gruvorna ger åtminstone information om minimistandarder. Att inte hämta kobolt från Afrika är inte lösningen, men att drastiskt förbättra de lokala arbetsvillkoren i koboltgruvorna, säkra familjeinkomsterna och ge lokala barn tillgång till mat, sjukvård och utbildning är det. Ofta behöver även föräldrarna utbildas. Företagen har de ekonomiska resurserna och inflytandet att åstadkomma betydande förändringar på plats.
För att minska beroendet av kinesiska leverantörer byggs eller planeras upp till 40 nya batterifabriker inom EU. Minst 15 europeiska länder deltar i detta program, enligt heise online. Enbart Tyskland förväntas stå för mer än 25% av den europeiska produktionskapaciteten för batterier. Investeringarna i oberoende är ett positivt steg, men kommer inte att ha någon effekt på situationen för människorna i Centralafrika på kort sikt.
Det finns andra positiva rörelser. Bland annat har Impact Facilitys organisation Fair Cobalt Alliance varit aktiv sedan 2020 för att samla alla intressenter i leveranskedjan för att vidta åtgärder för bättre arbetsvillkor i gruvorna i Republiken Kongo. Bland medlemmarna finns Tesla, Google och Fairphone. Det finns fortfarande olicensierade gruvor, barnarbete och omänskliga och exploaterande arbetsförhållanden för de mestadels unga arbetarna. Endast investeringar i infrastruktur och påtryckningar på leverantörskedjan för rättvisa löner skapar hållbara förbättringar för de människor i regionen som är beroende av inkomsterna från gruvorna. Det är också värt att nämna att barnarbete är särskilt utbrett inom jordbruk och tjänster som städning. Mer än 79 miljoner barn världen över måste arbeta under orättvisa förhållanden och de flesta av dem har inte tillgång till tillräckligt med vatten, mat och utbildning.
Stora företag är för närvarande under press för att uppfylla sina skyldigheter att visa tillbörlig aktsamhet i leveranskedjan. Detta säkerställs genom lagen om försörjningskedjan (LkSG) i Tyskland.
Den 23 februari 2022 antog EU-kommissionen ett förslag till direktiv om företags tillbörliga aktsamhet på hållbarhetsområdet. Syftet med direktivet är att främja ett hållbart och ansvarsfullt företagsbeteende och att förankra mänskliga rättigheter och miljöaspekter i företagens affärsverksamhet och bolagsstyrning. De nya reglerna kommer att säkerställa att företagen tar hänsyn till de negativa effekterna av sina handlingar, inklusive i sina värdekedjor inom och utanför Europa. De centrala delarna i skyldigheterna för berörda företag är att identifiera, upphöra med, förebygga, mildra och hålla ansvariga för negativ påverkan på mänskliga rättigheter och miljö i sin egen verksamhet, i sina dotterbolag och i företagets värdekedja.
Genom direktivet införs också skyldigheter för styrelseledamöter i berörda EU-företag. Dessa skyldigheter omfattar att upprätta och övervaka genomförandet av processer för tillbörlig aktsamhet och att införliva tillbörlig aktsamhet i företagets strategi. Dessutom måste styrelseledamöterna beakta konsekvenserna av sina beslut för de mänskliga rättigheterna, klimatförändringarna och miljön när de fullgör sin skyldighet att agera i bolagets bästa intresse. Det är inte bara företag inom EU som berörs, utan även företag utanför EU som är verksamma inom EU och som har en fastställd minimiomsättning. Åtagandena omfattar också säkra klagomålsförfaranden för anställda och leverantörer i leverantörskedjan.
Att navigera i den komplexa leveranskedjan för kobolt innebär betydande utmaningar för företag som strävar efter att säkerställa etiska inköpsmetoder. Koboltens resa från gruvorna i Demokratiska republiken Kongo (DRK), världens största producent, till den globala marknaden omfattar flera lager, inklusive gruvarbetare, mellanhänder, återförsäljare och tillverkare. Denna flerskiktade struktur, som ofta är avsiktligt ogenomskinlig, skapar en labyrintisk leveranskedja som döljer koboltens ursprung och gör det svårt för företag att kontrollera att deras inköp inte bidrar till kränkningar av mänskliga rättigheter eller miljöförstöring.
1. Komplexa leveranskedjor: Leverantörskedjan för kobolt kännetecknas av sin komplexitet, där metallen passerar genom många händer innan den når sluttillverkaren. Småskalig gruvdrift, som kan innefatta oetiska metoder inklusive barnarbete, säljer ofta kobolt till mellanhänder. Dessa mellanhänder blandar sedan etiskt framställd kobolt med kobolt från tvivelaktiga källor, vilket gör det nästan omöjligt att skilja på slutproduktens ursprung.
2. Bristande insyn: Många aktörer i leveranskedjan för kobolt har små incitament att avslöja den verkliga källan till sin kobolt. Framför allt mellanhänder och återförsäljare kan avsiktligt dölja koboltens ursprung för att undvika granskning och maximera vinsten. Denna brist på transparens utgör ett betydande hinder för företag som strävar efter ansvarsfulla inköp.
3. Otillräcklig reglering: Även om det finns ett växande tryck på lagstiftning som kräver transparens i leverantörskedjan, är nuvarande regelverk ofta otillräckliga för att tvinga företag att genomföra den rigorösa due diligence som krävs för att säkerställa etiska inköp. Avsaknaden av robusta rättsliga ramverk på både nationell och internationell nivå möjliggör fortsatt oklarhet i leveranskedjan för kobolt.
4. Förtroende för hantverksmässig gruvdrift: En betydande del av koboltproduktionen i Demokratiska republiken Kongo kommer från småskalig gruvdrift (ASM), som är mindre reglerad och mer utsatt för kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Det är svårt för företag att utesluta kobolt från ASM från sina leveranskedjor utan att ha omfattande spårbarhetssystem på plats.
5. Ekonomiska och logistiska begränsningar: Att genomföra åtgärder för spårbarhet och tillbörlig aktsamhet medför ytterligare kostnader och logistiska utmaningar. Företagen kan ha svårt att omforma sina leveranskedjor så att de endast omfattar etiskt framställd kobolt, särskilt när alternativen är begränsade eller dyrare.
Vägen till ansvarsfull koboltgruvdrift är full av utmaningar, men den är avgörande för hållbarheten hos de tekniker som definierar vårt moderna liv. Genom att främja transparens, etiska inköp och miljöhänsyn kan koboltindustrin gå mot en mer hållbar och rättvis framtid. Eftersom efterfrågan på kobolt fortsätter att öka är det viktigt att både företag och konsumenter prioriterar de etiska aspekterna av koboltbrytning och ser till att framstegen inte sker på bekostnad av mänskliga rättigheter eller miljön.
Följa alla rättsliga krav i lagen om tillbörlig aktsamhet i leveranskedjan och CSDD med Smart Integrity Platform av DISS-CO.
DISS-CO® är ett innovativt legal tech-företag med starkt fokus på hållbarhet, risk och efterlevnad.
Kaka | Varaktighet | Beskrivning |
---|---|---|
cookielawinfo-checkbox-analytics | 11 månader | Denna cookie ställs in av GDPR Cookie Consent plugin. Cookien används för att lagra användarens samtycke till cookies i kategorin "Analytics". |
cookielawinfo-checkbox-funktionell | 11 månader | Cookien ställs in av GDPR cookie consent för att registrera användarens samtycke till cookies i kategorin "Funktionell". |
cookielawinfo-checkbox-nödvändig | 11 månader | Denna cookie ställs in av GDPR Cookie Consent plugin. Cookien används för att lagra användarens samtycke till cookies i kategorin "Nödvändiga". |
cookielawinfo-checkbox-andra | 11 månader | Denna cookie ställs in av GDPR Cookie Consent plugin. Cookien används för att lagra användarens samtycke till cookies i kategorin "Övrigt". |
cookielawinfo-checkbox-prestanda | 11 månader | Denna cookie sätts av GDPR Cookie Consent plugin. Cookien används för att lagra användarens samtycke till cookies i kategorin "Prestanda". |
policy för visad_cookie | 11 månader | Cookien sätts av plugin-programmet GDPR Cookie Consent och används för att lagra om användaren har samtyckt till användningen av cookies eller inte. Den lagrar inte några personuppgifter. |